Lorica (bakstycke) till "En Antique Chevalier Klädning", buren av hertig Karl (XIII)

Lorica av svart siden med skört nedtill och axelflikar. Kantning samt skörtens och flikarnas foder av rött siden. Livstycket dekorerat med silverpaljetter i fjällmönster. Skörten och flikarna dekorerade med silverpaljetter, silvergalon och blåfärgade metallplattor, enligt gula liggaren blått tenn, eventuellt förtennat?. Livet fodrat i ofärgat linne, tuskaft. Knäppes upptill bak, med totalt 9 knappar på vänstra bakstycket, dock endast 7 knapphål. Två sorters knappar. Dels av trä klädda med svart siden, dels kullriga av silverfärgad metall. Knapparna mäter 13 mm i diameter. Knytband för knäppning i röd siden? i livets nederkant mitt bak, bredd: 28 mm. Två hällor av samma material på överkantens insida, mitt fram och bak, bredd: 25 mm. Gåva, tillsammans med gnr 17/46-17/192, av H. M. Konungen (Gustaf V) genom chefen för Kungliga Husgerådskammaren 1917.

TILLÄGG: Upptagen som "En Antique Chevalier Klädning" under "Tragedie o. Comediekläder" i inventarium över hovteatern på Rosersbergs slott [1806]. Förteckningen ingår bland Karl XIII:s bouppteckningshandlingar. Dräkten i antikiserande stil är en så kallad "habit à la romaine", en stiliserad variant av en romersk rustning. Kostymen bars av antika grekiska och romerska hjältar (t.ex. Thésée, Admète), kungar, krigare eller riddare ("chevalier" på franska), men även gudar och allegorier (Apollon, Jupiter etc.). Till de grundläggande elementen hörde ett imiterat harnesk, lambrekängskört och en plymförsedd hjälm. Harnesken kunde vara gjorda av tyg, kartong, papier-maché eller läder. Även hjälmar gjordes ofta av papier-maché. Dräkttypen har använts sedan renässansen då teaterpjäser med antika teman introducerades, framför allt i tragedier, men förekom i alla teaterföreställningar: hovbaletter, karuseller, operor och baletter. Effekten av den stora mängden paljetter är betydande - på en scen upplyst av levande ljus blev karaktären som uppträdde i kostymen bokstavligen självlysande. Denna kostym verkar vara från slutet av 1700-talet, då det som kallas tonlet, en vid kjol för män som blivit populär under första halvan av 1700-talet, kommit ur teatermodet. Tröjan har också kvar långa ärmar, så kallade amadis - anständigheten tillät inte adelsmän eller skådespelare på scen att visa sina bara armar. Detta ändrades under 1780-talet, då skådespelarna, såväl män som kvinnor, började uppträda med nakna armar. Gustav III:s bror hertig Karl deltog flitigt i de tornerspel och karuseller som anordnades i slutet av 1770-talet och på 1780-talet. Dräkten ska enligt beskrivningen i inventariet för Rosersbergs teaters magasin ha varit försedd med ett rött kors, kantat med paljetter på bröst och rygg. Kanske har den burits av hertigen i någon av de riddarroller han uppträdde i, exempelvis korsriddaren Guelf (1785) eller som riddaren Agrois (1779). På en målning av Pehr Hilleström från karusellen Erövringen av Galtarklippan (1779) är pagerna klädda i liknande antikiserande dräkter med fjällmönster som hertig Karls (Rangström, 2002). Det är också möjligt att hertigen kan ha burit denna dräkt i exempelvis divertissementet Karavanseralj 1778, (Dotlacilova, 2023),där han anförde en romersk kadrilj. Utökad dokumentation utförd i samarbete med fil.dr. Petra Dotlačilová.