Upphov: Myrin, Ola, Hallwylska museet/SHM (CC BY 4.0) Du får bearbeta och dela verket för alla ändamål, även kommersiella, så länge du anger upphovsperson och licensgivare.

LADDA NER BILDEN Information om bilden

Föremål

Svärd

Svärd. Klinga: Tveeggad, övre delen nästan jämnbred, nedanför mitten en svag insvägning av eggarna, klingan därnedanför svagt avsmalnande mot udden. Rombiskt tvärsnitt, smala eggfaser och spetsig udd. Fäste: Upptill på klingan en, efter denna formad utsvällning som parerstång med trubbvinklig nedre kant, i den övre en urtagning för kaveln. På sidorna en meaderliknande snirkelornering av fina linjer i relief. Kaveln rundstavigt, på mitten två, rakt utstående, breda platta ringar med räfflade kanter. Knappen (lös) utgöres av en rund, skålformig skiva. Längd: 51,7 cm. Klinga, bredd vid fästet: 4,7 cm. Fäste, längd: 10,5 cm. Knapp, diameter: 4 cm.

TILLÄGG: Svärd (jian) daterat till Östra Zhou Dynastin (770-221 f.v.t.). Fyndplats Shouzhou (Shou, Anhui provinsen). Kinesiska svärd kan klassificeras i två kategorier: Jian och dao. Tveeggade svärd, Jian, började att användas under Västra Zhou Dynastin (1045-771 f.v.t.). Det finns svärd som försetts med inskriptioner som kan indikera namnet på svärdet eller dess ägare, eller namnet på den som tillverkade eller beställde svärdet. Detta svärd är det svärd som är det mest dekorerade av svärden i den Hallwylska samlingen. Upptill på klingan ett spiralformat motiv som kan ha varit försett med inläggningar av turkos eller annan sten. Den skålformiga skivan har försetts med ett fint geometriskt mönster i koncentriska cirklar.

Museum	Hallwylska museet
Föremålsbenämning	Svärd
Kategori	Svärd 49. XLIX Östasiatiska småbronser
Material	Brons
Tillverkningsplats	Kina
Föremålsnummer	XLIX:I:A.l.05._HWY
Tillhörande texter	Typ Äldre inventarium Titel SVÄRD. Källa Hallwylska samlingens katalogverk Datum 1935 Text Klinga: Tveéggad, öfre delen nästan jämnbred, något nedanför midten en svag insvängning af eggarna, klingan därnedanför svagt afsmalnande mot udden; rombiskt tvärsnitt: smala eggfaser och spetsig udd. Fäste: Upptill å klingan en efter denna formad utsvällning som parerstång, med trubbvinklig nedre kant, i den öfre en urtagning för kafveln samt å sidorna en meanderliknande snirkel-ornering af fina linjer i relief (mellan dessa ha ursprungligen suttit turkoser). Kafvel rundstafvig, å midten två rakt utstående breda platta ringar med refflade ytterkanter samt ställda så, att pekfingret passar mellan parerstången och nedre ringen, långfingret mellan ringarna samt ringfingret och lillfingret mellan öfre ringen och knappen. Knappen (lös) utgöres af en rund skålformig skifva, å hvars öfversida dekor af fina ränder i relief med tre grupper koncentriska ränder, fyra i den inre, tre i den mellersta och två i yttre gruppen, dessutom en å ytterkanten; i centrum ett litet rundt hål, från hvilket strål-formigt utgå sex axliknande linjeknippen; mellan den inre och den mellersta gruppen samt mellan den senare och den yttre ett fint nätverk af snedt korsade ränder; mellan yttre gruppen och ytterkanten ett sicksackmönster af ränder som de nyssnämnda. Längd: 51.7 cm. Klinga, bredd vid fästet: 4.7 cm. Fäste, längd: 10.5 cm. Knapp, diameter: 4 cm. Anm. Grå patina, på sina ställen silfverglänsande. Eggar såriga. Ytan å klingan nästan polerblank. Fyndort: Shou-chou, Anhui. Antagligen från 3:e århundradet f. Kr. Man har vid Shou-chou uppgräft ett svärd af samma typ som detta samt med samma dekor på parerstång och knapp. Svärdet var på klingan försedt med en inskription i djup turkosinläggning, hvilken bland annat angaf, att det varit en Ch’u-konungs egendom. Som Ch’u-staten förlorade sin själfständighet 223 f. Kr., var svärdet äldre. Dess tillverkningstid torde ligga mellan 241, då Shou-chou blef hufvudstad, och 223. Det är troligt, att äfven svärd n:r 5 är från just denna tid. Litteratur: Olov Janse: »Notes sur quelques épées anciennes trouvées en Chine» i »The Museum of Far Eastern Antiquities (Östasiatiska Samlingarna) Stockholm, Bulletin N:o 2», Stockholm 1930, sid. 110 n:r 8.