| Tillhörande texter |
- Typ
- Äldre inventarium
- Titel
- BÖSSA med snapplås.
- Källa
- Hallwylska samlingens katalogverk
- Datum
- 1926
- Text
- Pipa: Blank, åttasidig, något gröfre öfver kammaren, bakom siktet längs midten en djup reffla. Lopp åttareffladt med breda bommar. Kaliber: 12 mm. Korn af mässing, in-gradadt i pipan. Sikte (s. k. klaffsikte) af järn, fast vid pipan på samma sätt som kornet, vid framkanten en tunn, fällbar skifva med siktskåra (afsedd för längre afstånd). Svansskrufvens stjärt rektangulär, slät. Korsskruf med kullrigt hufvud samt gående från undersidan. Lås: Låsbleckets utsida plan, bakom hanen ett graveradt bladornament. Låsskrufvar två, med kullriga hufvuden. Hane lång, nästan rätvinkligt böjd, med rundad utsida och plan insida samt fast på en från dess nedre ända å insidan utsmidd tapp, omkring denna en cylindrisk utsvällning, å hvars utsida graveradt en fyrbladig blomma; utsvällningen bakåt utlöpande i en kort, trubbig spets. Bakom hanen en genom låsblecket utskjutande tapp, hvilken står i förening med aftryckaren och stänger hanen, då den är spänd genom den nämnda tappen. Hanläppar rektangulära, utsidpr släta, insidor taggiga (taggar afnötta). Den öfre läppen, som utgör öfre hälften af hanens öfre del, styres vid bakre ändan genom en från den undre delen uppstigande klyka, i hvilken den öfre delen ligger med en för denna afpassad tapp. Hanläppsskruf med stort päronformadt hufvud. Plinta saknas. Fängpanna rektangulär, undersida slät, med rundade kanter. Öfver fangpannan ett rektangulärt lock på lång, profilerad hals, svängbart på en å låsblecket sittande skruf. Ofvanpå locket en slagskärm (eldstål), rektangulär med rundad öfverända; framsida slät, baksida svagt rundad; från nedre ändan utgår bakåt i trubbig vinkel mot skärmen en rektangulär, tjock tunga, hvari en skruf, på hvilken skärmen är vridbar. Ofvanpå locket vid tungans insida en fjäder, hvilken håller skärmen i dess olika lägen. Locket med utanpå liggande fjäder. Aftryckare rak, rundstafvig, gående genom en rektangulär skifva med spetsig bakända, fast med en skruf. Varbygel af järn, låg, lång, främre delen bågformad med rundad utsida, bakre delen med tre halfcirkelformade insvängningar (fingerstöd); bakre ändan rundstafvig, i tvär vinkel nedböjd mot kolfven och nedskrufvad i den; främre ändan fast med korsskrufven. (Låset troligen ändradt från hjul- till snapplås.) Stock: Af trä, helt och hållet belagd med elfenbensskifvör, graverade, en del inlagda i svart-brun hartsmassa (intarsiateknik). Vid kolfvens undre del en graverad bård med beslagsornament, frukter och maska-roner; utefter kolfvens öfversida en bård med liknande ornering men inlagd. Kolfven liksom stocken i öfrigt prydd med figurframställningar. Dessa äro anordnade så, att på stockens undersida löper en rad af allegoriska kvinnofigurer i följande ordning från kolfvens bakre del framåt: a) med två öfver axlarna nedhängande hårflätor och en korsstaf i vänstra handen (Fides), b) till en del skymd af skifvan för aftryckaren, c) med öfver skötet korslagda armar, d) med ett barn på armen, nedanför vid hennes vänstra sida en gosse (Caritas), e) (å stockens undersida) naken kvinna med lyra på vänstra armen och bladverk med frukter på den högra. Dessa fem framställningar i arkitekturomgifning med bladverk och maskaroner, de fyra första inlagda, den femte hel skifva. De nu på undersidan följande framställningarna å böjda skifvor, ordnade så, att tre falt med figurer upptaga stockens tre sidor; mellan de olika fälten ligger i pipans längdriktning å kolfvens undersida en lång smal hellist med graverade ornament; stockens sidor upptagas här af graverade och inlagda framställningar af mytologiskt innehåll, hvadan sålunda de mytologiska och de allegoriska framställningarna alternera. De senare äro i fortsättning af de ofvan uppräknade följande: f) Geometria: Fig. 1. Fig. 2. Fig. j. Fig. 4. krönt kvinna med passare och tafla, därunder inskrift: Fig.i; g) GRAMMATICA: kvinna med nyckel och en skifva samt inskrift: Fig. 2; b) Musica: kvinna med harpa och biåsinstrument samt inskrift: Fig. 5. Å stockens vänstra sida från kolfvens nedre del de sju planeterna: a) Mars: skäggig man, åkande i en char, som dragés af två hundar, i högra handen en hammare; b) Sol: liknande man i char, dragen af två hästar, i vänstra handen en spira, i den högra en solbild, under hästarna inskrift: Fig. 4; a) och b) inom gemensamt ramverk af beslagsornament, maskaroner och en genius; c) Venus: kvinna i char, dragen af två dufvor, i vänstra handen en pennQäder, i den högra en pil, öfver vagnen en amorin; d) Luna: kvinna i char, dragen af två lejon, i vänstra handen ett horn, i den högra månskäran, till vänster inskrift: Fig. 5; e) MERKURIUS: skägglös man i char, dragen åt höger af två tuppar, i högra handen en spira, till höger inskrift: Fig. 6. Ofvanstående framställningar å plana ytor med inläggningar. De följande å rundade ytor, likaledes inlagda: f) Saturnus: skäggig man i char, dragen af två bevingade hundar, i vänstra handen en spira, på högra armen en gosse, till vänster inskrift: Fig. 7; g) JUPITER: skäggig man i char, dragen af två påfåglar, i vänstra handen en kort lans, i den högra en offerskål, till vänster inskrift: Fig. 8. Därefter ti) Herkules, hvilande, med lejonhuden öfver hufvudet, i högra handen en pilbåge; i) Leda med svanen. Fig. 5. Fig. 6. Fig. 7. Fig. 8. Framställningarna å högra sidan anordnade analogt med dem å den vänstra samt upptagande några scener ur Herkules' tolf arbeten m. m. i följande ordning: a) Herkules och den kerynitiska hinden; b) liggande kvinna (Omphale) med en luta på vänstra armen; c) kring låset graverade och inlagda blad och blomster; d) Herkules och hunden Cerberus; e) Herkules och den lerneiska hydran; /) och g) Herkules och det nemeiska lejonet; ti) hvilande kvinna. Utefter alla skarpa hörn löper en bård af två löst tvinnade band. Kolf tresidig. Anhåll utstående snedt nedåt. Å kolfvens motsatta sida en kolflåda af 0.035 m:s djup, täckt af ett skjutlock med spärrQäder af järn; locket belagdt med en konvex benskifva, hvarå en naken kvinna (Fortuna), stående å ett vingadt klot. Stötbleck af en tunn benskifva med en bård af två löst tvinnade band kring kanterna; vid öfre kanten en knopp af ben i tryckt kulform. Stocken vid mynningen skodd med en benskifva med graveradt bladverk och en bård af två löst tvinnade band öfverst å hvarje långsida. För laddstaken löper utefter undersidan en 0.950 m. djup, rörformad kanal. Laddstake af ask(?), längd 1.000 m., diameter o.on m., nedre ändan med en cylindrisk skoning af horn. Öfver kammaren på ömse sidor en smedsstämpel: Vikt: 4.700 kg. Längd: 1.325 m. Pipa, längd: 1.015 m. Stock och pipa antagligen tyskt arbete, från 1500-talets slut; pipsmed med initialerna P. O. S.; låset svenskt arbete från 1600-talets slut. Inköpt af Walther och Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, 3 Mars 1890 hos svärdfejarna C. A. & Ad. Ek (firman etablerad 1859 af J. A. Ek), Regeringsgatan 6, Stockholm, se räkning 3 Mars 1890. Betald 3 Mars 1890, se Rescontra (WalthEr VON Hallwyl) och räkning. Pris: Kr. 1000, se Rescontra (Walther von Hallwyl) och räkning. Kända tidigare ägare, enligt uppgift af godsägaren Lars Duse, Sindarfve, Hemse socken, Gotland: 1. Öfversten Johan Norby, Bönders, Klinte socken, Gotland, f. 30 April 1754, skjuten utanför Stralsund 21 Februari 1807. 2. Lars Åkerman, f..... 1746, d....... 1832, som var bokhållare i Johan Norbys bod på Bönders i Klinte och sedan blef handelsman där. 3. Lars Niclas Åkerman, Sindarfve, Hemse söcken, Gotland, f..... 1780(7), d..... 1852, brorson till föregående, gift. 1814 med sin kusin Dorothea Elisabeth ÅKERMAN, f. .... Z780, d.....X877. 4. Sjökaptenen Gustaf Fredrik Duse, f. 11 December 1810, d. 16 Juni 1892, gift.. 1836 med Margaretha Elisabeth (Gret-Lisa) Åkerman, f. 15 Mars 1815, d. 3 Mars 1895, dotter till ofvannämnde Lars Niclas Åkerman. Enligt en sommaren 1919 till kandidaten Bengt Claudelin af godsägaren Lårs Duse lämnad muntlig uppgift var fadern, ovannämnde Gustaf Fredrik Duse, ungdomsvän till svärdfejaren J. A. Ek i Stockholm. Den senare fick vid något tillfälle af Duse låna bössan till skyltning, dock under uttryckligt förbehåll, att den ej finge försäljas, hvarför Ek åt biträdet i affären nämnde ett pris af kr. 1000, hvilket han ansåg så högt tilltaget, att ingen eventuell spekulant skulle vilja betala detsamma. Emellertid råkade intendenten vid Kungl. Lifrustkammaren Carl Anton OSSBAHR, som var Wilhelmina VON Hallwyl behjälplig vid inköp af vapnen, få se bössan, gick in i affären, frågade om priset och satte sig i förbindelse med Wilhelmina von Hallwyl, hvarefter bössan inköptes.
|