Upphov: Hallwylska museet, Hallwylska museet/SHM (CC0) Detta verk är befriat från upphovsrättsrestriktioner och fritt att använda på alla sätt.

LADDA NER BILDEN Information om bilden
Föremål

Oxtunga

Blånad, med spår af förgyllning, tveeggad, starkt avsmalnande nedåt, med plana sidor och spetsig udd. Klingan ovanligt lång (oxtungsklingor sällan över 0,350 m). Oxtungor blev brukligt i de italienska stadsrepublikerna på 1300-talet och hörde till husvapnen dolk eller kortsvärd. Man skiljer på två olika typer, dels de venetianska (mest från Verona) dels dem från Ferrara, som igenkänns på sin överrika utsmyckning.

Museum
Hallwylska museet
Föremålsbenämning
  • Oxtunga
  • Svärd
Kategori
  • Svärd
  • 34. XXXIV Vapen – Europa
Material
  • Stål
  • Elfenben
  • Järn
  • Mässing
Storlek
  • Vikt 0.85 kg
  • Bredd 9.5 cm (vid fästet)
  • Längd 14.7 cm (fäste)
  • Längd 42 cm (klinga)
  • Längd 56.7 cm
Teknik
  • Smide
  • Gravering
Datering
1580 – 1599

1500-talets slut

Tillverkningsplats
Tidigare ägare
Föremålsnummer
XXXIV:U.02._HWY
Tillhörande texter
Typ
Äldre inventarium
Titel
SVÄRD, s. k. oxtunga.
Källa
Hallwylska samlingens katalogverk
Datum
1926
Text
Klinga: Blånad, med spår af förgyllning, tveeggad, starkt afsmalnande nedåt, med plana sidor och spetsig udd. Hvardera sidan af tvärgående åsar delad i fem i längdriktningen svagt kälade falt med graverade figurer och ornament mot snedstreckad botten. Å ena sidan: i första fältet vid fästet landskap med en byggnad till höger i bakgrunden; vid ett träd i förgrunden två figurer, den till vänster om trädet stående stödd på en lans, den till höger sittande, en tredje figur sittande vid byggnaden i bakgrunden. Längs fältets öfverkant en bård i rutmönster. Andra fältet fyrdeladt, med putti, en i hvarje ruta, i olika ställningar samt hållande olika föremål. Tredje fältet tvådeladt i klingans längdriktning, i hvardera afdelningen ett rankornament. Fjärde fältet fyrdeladt, med en putto i hvardera af de två nedre rutorna, i de öfre trädliknande ornament. Femte faltet tvådeladt, med ett rankverk i hvardera afdelningen. Å andra sidan: i första fältet landskapsbild, i förgrunden till vänster en kvinna, sittande på en hög trappa, nedanför denna en man med en brinnande lampa; till höger om denne en man, stödjande sig på en lans, ytterligare till höger en kvinna, halfliggande under ett träd; i bakgrunden till höger en kringbyggd borg. Andra fältet fyrdeladt; i nedre vänstra rutan en oval sköld och en tuba korslagda; i nedre högra en stormhatt och två korslagda svärd; i hvardera af de två öfre rutorna en putto. De tre återstående fälten alldeles lika motsvarande fält å motstående sida. Fäste: Af järn och elfenben. Parerstång starkt bågböjd, afsmalnande åt ändarna, i midten en kort, nedlöpande flik. Å hvardera sidan en bladranka i relief. Handtag af två på skafttungan lagda skifvor af elfenben med konturerade och fasade kanter; elfenbensskifvorna fästa med fyra genom dem gående rör af mässing, fyllda af smalare rör och böjda skifvor, sammanställda så, att handtaget synes orneradt med fyra rosetter af tunna lameller. Mellan parerstång och handtag ett smalt, pro-fileradt band af mässing, hvaraf ett stycke å ena sidan saknas. Öfre ändan halfcirkel-formad, belagd med ett tjockt beslag af mässing med spår af försilfring. Å dettas öfversida en bladranka i relief mot punsad botten; i midten en pålagd fyruddad rosett som nitbleck för skafttungan; nedtill vid hvardera ändan en grof, tvärgående käl. Å hvardera kanten graveradt en bred bård af två motställda, parbladiga bladkvistar. Vikt: 0.850 kg. Längd: 0.567 m. Klinga, längd: 0.420 m.; bredd vid fastet: 0.095 m. Fäste, längd: 0.147 ni. Italienskt arbete från 1500-talets slut. Klingan ovanligt lång (oxtungsklingor sällan öfver 0.350 m.). Dylika s. k. oxtungor äro egentligen en till husvapnen hörande dolk eller ett kortsvärd, som på 1300-talet blef brukligt i de italienska stadsrepublikerna. Det italienska namnet är »cinque dea», d. v. s. bredd af fem fingrar (vid fästet). Man skiljer på två olika typer, dels de venetianska (mest från Verona), dels dem från Ferrara, hvilka senare igenkännas på sin öfverrika utsmyckning. Gåfva till Walther von Hallwyl Julaftonen 1892 från hans svärmor Johanna Kempe, f. Wallis 13 Sqptember 1818, d. 15 April 1909. Inköpt af den sistnämnda från antikvitetshandlaren Ed. Kahlert, n. d. kaiserl. Post, Eisenach, Tyskland, se räkning 1 Oktober 1892. Ankom 5 Augusti 1892, se Rescontra (Johanna Kempe). Betaldt 5 Oktober 1892, se Rescontra (Johanna Kémpe). Pris: Mk 440, se Rescontra (Johanna Kempe).