| Tillhörande texter |
- Typ
- Äldre inventarium
- Titel
- POKALER, tre stycken, med beslag af förgylldt silfver.
- Källa
- Hallwylska samlingens katalogverk
- Datum
- 1932
- Text
- Kuppa skålformig med svagt utsvängd brädd, ben afsmalnande nedåt, fot rund, tjockt skifformig samt med svagt konkav undersida. Dekors Slipad. Å benet längdgående åttasidig fasettslipning med upptill och nedtill runduddad begränsning. Beslag: Kring benets midt ett utstående åttasidigt beslag samt kring fotens ytterkant en skoning. Benbeslaget upptill och nedtill med en stående krans af akantusblad, kring midtpartiets öfverdel en sammanhängande dekor af gotiska trepassornament, kring mellandelen akantusblad, rundt nederdelen en rad stora kulor (benbeslaget med något varierande dekor å de olika glasen). Skoningen kring fotkanten med en fint runduddad uppåtvänd kant, hvarunder en smal staf, nedtill en under fotens ytterkant inskjutande platt stödring. Å stödringens undersida instämpladt (orig. 1/$): (staden Augsburgs silfverkontrollmärke [Beschauzeichen] från 1600-talets slut,- jmfr Marc Rosenberg: »Der Goldschmiede Merkzeichen I», Frankfurt am Main 1922, sid. 30, n:r 194). Dessutom mästarstämpel (orig. 1/3): samt åldermansranka (orig. 1/2): Höjd: 13.8—14.7 cm.; diameter: 9.2—9.8 cm. Anm. Ena pokalens fot sönderslagen men sammanhållen af den kring ytterkanten gående skoningen; benet vid midtbeslagets nederdel lagadt. Från 1690-talet. — Tillverkningen af rubinglas, ursprungligen en uppfinning af en doktor Andreas Cassius i Hamburg, fick större praktisk betydelse först genom Johann Kunckel (f. omkring 1630, d. 20 Mars 1703; på Carl XI:s kallelse verksam i Sverige under år 1693), som genom sina experiment i hyttan vid Drewitz nära Potsdam, Brandenburg, 1679 kom till förbättrade resultat i fråga om det medels guldklorid genomfärgade s. k. rubinglaset. Tillverkningen, som 1688 af bröts i Drewitz, fortsattes till 1736 i Hakendamm vid Potsdam (se Robert Schmidt: »Das Glas», Berlin und Leipzig 1922, sid. 141, 308, 309 och 318). De åttasidiga benbeslagen å samtliga glas synas vara af yngre datum än föremålen i öfrigt. Därför tala framförallt de gotiska trepassen, hvilka sannolikt hänföra sig till den nygotiska stilriktningen under midten af 1800-talets förra hälft; äfven deras sammanställning med akantusblad af typ som den å midtpartiets dekor är ägnad att i stilistiskt afseende väcka misstankar. Patinan är å samtliga beslag artificiell, hvilket särskildt märkes å undersidans kulbård. Möjligen äro beslagen skarfstycken med uppgift att sammanhålla det sönderslagna skaftet eller att endast stärka ett dylikt. Att skaftbeslagen tillkommit under 1830-talet, bestyrker äfven den omständigheten, att rubinglaset genom dr Fuss* åter-uppfinning af den förlorade tekniken 1833 vid denna tidpunkt blef synnerligen modernt. En reparation af en redan då äldre, förnämare produkt af den eftersökta varan är sålunda synnerligen förklarlig. Två glas inköpta af Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, 3 Juni 1902 hos antikvitetshandlaren Ed. Kahlert, Goldschmiedenstrasse ig, Eisenach, Tyskland, (se räkning 4 Juni 1902) vid hennes vistelse i nämnda stad tillsammans med fröken Ida Uhse 3 och 4 Juni 1902 under deras resa till Tyskland (bl. a. genom Riesengebirge) tillsammans med Wilhelmina von Hallwyls make, Walther von Hallwyl, 31 Maj — 1 Juli 1902. Förestående uppgifter lämnade med ledning af fröken Ida UHSES Reseanteckningar. Ankommo 27 Juni 1902, se Rescontra (Wilhelmina von Hallwyl) och Toilettbok. Betalda 12 Juni 1902, se Rescontra (Wilhelmina von Hallwyl) och Toilettbok. Pris: Mk 260, se räkning. Ett glas inköpt af Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, från antikvitetshandlaren Ed. Kahlert, Goldschmiedenstrasse 19, Eisenach, Tyskland, se räkning 24 Juli 1902. Ankom 18 Augusti 1902, se konossement. Betaldt 29 Juli 1902, se Rescontra (Wilhelmina von Hallwyl) och Toilettbok. Pris: Mk 130, se räkning.
|