| Tillhörande texter |
- Typ
- Äldre inventarium
- Titel
- USJEBTIFIGUR.
- Källa
- Hallwylska samlingens katalogverk
- Datum
- 1927
- Text
- Af lergods, glaserad i ljust grågrönt. Längd: 9.3 cm.; bredd, öfver bröstet: 1.9 cm. Fotplatta, längd: 1.6 cm.; bredd: 1.4 cm. Om dylika figurer har amanuensen vid Victoria-museet i Uppsala filosofie licentiaten Pehr Lugn lämnat följande upplysningar: Från Mellersta riket (omkring år 2000 f. KR.) till sen tid var det sed i Egypten att lägga ned i grafven hos den döde ett större eller mindre antal graffigurer, s. k. usjebti (egentligen schawabti), ett egyptiskt ord, som plägar öfversättas med »svarare» men ursprungligen torde ha betecknat det träslag, hvaraf figurerna förfärdigades. De som härröra från äldre tid, äro vanligen groft tillyxade i trä, men senare vinnläde man sig om ett mera konstnärligt utförande. Då användes som material icke så mycket trä som fastmer alabaster, kalksten, bränd lera och i synnerhet fajans. Detta sistnämnda material utgöres af fint arbetad lera, öfverdragen med blå eller grön glasyr, ofta i mycket klara och lysande färger. Fajansfigurerna pressades i allmänhet i formar; för förnäma och rika personer tillverkades de ej sällan i hundratal. Träfigurerna äro öfverdragna med asfalt eller på annat sätt målade och försedda med inskriptioner i svart, brun eller gul färg. Äfven usjebti af annat material ha öfverdragits med färg. Ofta s Under 19. dynastien (1350—1205 f. Kr.) uppträda usjebtifigurerna i de lefvandes dräkt med framtill utstående ländkläde, fint veckad linneklädnad och sandaler. De för faraonerna afsedda pläga bära kungadräkt eller åtminstone kungahufva med uraeusorm. Oftast ha dock usjebtifigurerna mumieform med lindorna ibland angifna i särskilda färger; endast ansikte, hals, armar och händer äro synliga. Armarna äro korslagda öfver bröstet, och händerna hålla hackor eller ibland de symboliska tecknen för OSIRIS och Isis: ded-pelaren (ryggraden) och den magiska knuten. På ryggen, undantagsvis i händerna, bära de vanligen en säck, kanske afsedd för att forsla bort sanden, som äfven i den andra världen tänktes drifva in öfver landet från öknen, eller måhända för att förvara utsädet vid sådden. Om halsen bär figurinen ibland en amulett, och öfver bröstet ser man understundom själen i fågelgestalt med människohufvud. Hufvudet är höljdt af det tredelade gudahåret. Männen bära icke sällan gudaskägg. Usjebtifigurerna äro vanligen försedda med respektive ägares namn och titlar i hieroglyfskrift, ofta föregångna af ordet shd (»lysande»). Därjämte återfinner man längre eller kortare utdrag ur kapitel VI i Dödsboken, ibland hela detta kapitel, ehuru i olika variationer. Usjebtifigurerna äro små porträttfigurer af den döde, afsedda att tjäna som ställföreträdare för honom, i händelse han i dödsriket skulle bli kallad till dagsverksarbete, såsom fellaherna plägade bli i denna världen. Gåfva till Wilhelmina von Hallwyl, f. Kempe, en julafton under 1890-talets förra hälft från fröken Charlotte Jakobine Caroline Christiane Mariane Helene Pflaum, f. 28 Oktober 1816 i Nürnberg, Bayern, d. 9 Februari 1909 i Södertelje, hvilken hösten 1852 kom från Tyskland till Sverige som lärarinna åt Wilhelmina Kempe och sedermera stannade i hennes föräldrahem. Gåfva till fröken Caroline Pflaum från en tysk vetenskapsman, som medfört den från en utgräfning i Egypten.
|