Värja, Solingen 1600-talets början.

Fäste av mörkanlöpt stål utan ornering. Knapp omvänt päronformad, åttsidig. Pareranordning bestående av platt handbygel, yttre och inre sidobygel, ursprungligen raka (nu skadade och oregelbundet böjda) parerstänger med vidgade och hoprullade ytterändar, den yttre utåt, den inre inåt, stora kupiga parerplåtar, båda med ett rombiskt fält genombrutet av runda och stjärnformiga hål, från handbygeln utgår åt vardera sidan en spång, båda sammansmidda med sidobyglarnas överdel och anslutande till bakre parerstången (den på insidan med främre delen hopböjd, den bakre delen avbruten, fattas). Kavellindning av tunnare slät och tjockare tvinnad ståltråd (söndrig, trästommen synlig). Klinga rak, tvåeggad med jämnbreda skär mötande, yttersta delen av spetsen avbruten, ricasso ca 50 mm med rest av mörkbrun läderklädsel. På båda sidor av starka delen etsad ornering. Vid basen ett uppstigande bladornament, därovanför två större symmetriska bladornament, mellan dessa på utsidan en oval ram med inskription: ”CONCORDIA RES PARVA CRESCUNT” (genom endräkt växer små ting) härinnanför en helgongestalt i fotsid klädnad, ovanför ramen: ”SPES MEA EST DEO” (mitt hopp är hos gud) nedanför ”FIDE SED CUI VIDE” (Tro men se (noga efter) vem (du tror på). På insidan i ramen mellan bladornamenten ”RANDEM BONA CAUSA TRIUMPHAT” (Till sist segrar den goda saken), inom ramen helgongestalt som den på utsidan , ovanför ramen ”SOLI DEO GLORIA” (åt Gud allena äran), nedanför densamma ”ME FECIT SOLIGN”.