Slaglåsrevolver, 5 skott, osignerad men sannolikt försöksmodell konstruerad av Jonas Offrell ca 1840.

Åttkantig pipa, jämntjock utmed hela sin längd. Baktill har den på undersidan trekantiga, utstående, sågtandsliknande taggar, vilka äro lika breda som pipans undersida. Ett slags blånad, sköldliknande, med skarp, vertikal rygg försedd skiva, vilken synes vara gjord i samma stycke som de trekantiga taggarna, utgår nedåt från pipans undersida bakom den bakersta taggen. Skivan täcker mynningarna på de båda nedersta kamrarna. Framtill på pipans översida finns ett litet korn. Loppet har framtill vid mynningen 6 räffelliknande, cirka 1 cm långa rännor, men är i övrigt slätborrat. Trumman har 5 kammare och längs framkanten ett par ingraverade ränder. Ett par liknande ränder går en bit från bakänden och framför dem går kring trumman en rad fina, cirka 0,6 mm långa, över varandra ställda horisontala ränder. Knallhattstapparn är placerade horisontalt i runda urtagningar i trummans bakplan. Dessa urtagningar ha cirka 0,9 cm diameter. De är så djupa, att blott ungefär 0,3 cm av knallhattstapparna sticka ut bakom trummans bakre plan. På bakre planet finnes nära ytterkanten mellan varje urtagning för knallhattstapp ett runt hål med cirka 0,3 cm diameter. Trumaxeln synes framtill vara gjord i samma stycke som den förut omtalade, från pipan utgående skivan. Axelns bakre ände går ut genom ett hål i centrum på en bakom trummans bakplan anbringad, 0,8 cm tjock järnplatta, som är blånad. Den bakom plattan utskjutande delen av axeln är gängad och fasthållen av en med fyra spår försedd mutter. Slutligen är den bakom muttern utstickande delen av axeln nitad över mitten. Den 0,8 mm tjocka järnplattan har samma diameter som trumman. Upptill har plattan en urtagning så att hanen kan nå den översta knallhattstappen. Längs kanten på främre planet har plattan ett spår för knallhattstapparnas bakersta del. En plattfjäder är med en skruv fäst vid den vänstra sidan av bakplanet på den ovan omtalade plattan. Fjädern går sedan i båge nedanför trumaxeln till högra kanten av plattans bakplan. Något till vänster om fjäderns fria ände har fjädern ett litet hål genom vilket bakänden på en framåtriktad tapp är fastnitad. Tappen är inpassad nära den högra kanten genom plattan gående hål och har baktill en cirka 3 mm lång och 1 mm hög klack. Hålet för tappen är baktill på utsidan genomskuret på en för tappen passande längd och bredd. Avtryckarblecket har framtill på översidan en bred klack, som i mitten genombrytes med längsgående spår. Den ovanligt formade, med tumgrepp försedda hanen har nedtill ett liknande spår. I dessa spår är en liten länk inpassad. Länken förenar avtryckarblecket och hanen fasthålles upptill med en nit vid hanen och nedtill med en annan nit vid avtryckarbleckets klack. Den bakåtvända slagfjädern har framtill en 1,3 cm lång och cirka 0,4 cm bred genombrytning, samt har en något förstärkt främre ände, vilken verkar på hanes bakre, till ett slags glidbana utbildade del. Hanens slagarm är längst fram försedd med siktskåra. För att sätta på knallhattar måste ett särskilt instrument användas (se LRK 96/). Avtryckaren har fyrsidig genomskärning och 1,3 cm ovanför nedre änden ett slags klack på framsidan. Avtryckarens övre ände är inpassad i ett på hanen bakom glidbanan befintligt spår och fasthållen där med en nit, kring vilken den i viss grad är rörlig. Sedan går avtryckaren ned genom urtagningen på slagfjädern och så ut genom en fyrkantig genombrytning i avtryckarblecket. I varbygeln är placerad en fjäder, vars nedre ände med en nit är fäst vid varbygelns insida nära nog rakt under avtryckaren. Sedan går fjädern i båge bakåt, uppåt och litet framåt. Dess övre ände går in i genombrytningen på avtryckarblecket, där den träffar avtryckarens baksida samt trycker sålunda avtryckaren framåt. När hanen spännes pressas avtryckaren ned genom genombrytningen i avtryckarblecket men tryckes samtidigt framåt, så att när avtryckarens klack kommit nedanför avtryckarblecket kommer framänden av genombrytningen i avtryckarblecket att ligga ovanpå tryckarens klack, varigenom låset hålles i spann. Vid avtryckningen drages avtryckare och dess klack bakåt, varigenom hanen blir fri och drives framåt av slagfjädern Den klumpiga kolven är av valnöt och fasthålles nedtill av en genom ett hål i bakänden på avtryckarblecket gående skruv och upptill med ett särskilt, över trumman gående beslag, som längst fram med en skruv är fäst på pipans bakände och sedan genom ett par skruvar (den högra fattas), vid överkanten på den ovan omtalade, 0,8 cm tjocka järnplattan samt slutligen längst bak med en skruv vid kolven. Omkring 3,9 cm framför bakänden för detta beslag en rektangulär, 9,6 cm lång och 1 cm bred genombrytning för hanen. Det genombrytes även 2,4 cm bakom framänden av ett runt hål. Varbygeln är av järn. Ville man vrida trumman runt spändes hanen och skjutknappen samt med den spärrfjädern -och spärrtappen drogos bakåt, Spärrtappen drogs då ur spärrhålet på trummans bakre plan. Trumman blev då fri och kunde vridas runt för hand. När den vridits så långt att spärrtappen fallit in i nästa spärrhål på trumman kunde krut och kulor införas i de kammare, som stodo till vänster och till höger om den översta. Möjligen har det funnits en lös, med led försedd laddstock, som på ett eller annat sätt kopplats till de under pipan befintliga järntaggarna när den skulle användas. Till att sätta på knallhattarna på knallhattstapparna måste ett särskilt verktyg användas (se LRK 56/). Kolven är troligen av senare datum än resten av vapnet. Möjligen har den fått oriktig form, ty det är mycket svårt att draga hanen tillbaka så mycket att den väl korta avtryckaren kan komma i spänn. Josef Alm, juni 1956.