Ryttarhammarhuvud

Tyskland ca 1600. Jordfynd, Sverige, fyndort okänd. Av stål täckt av gravrost. Främre delen formad som hammare med konturerad hals och en skivformig slagyta. Mittpartiet omsluter ett vertikalt skafthål med rundat tvärsnitt inre diameter ca 18 mm. Bakre delen formad som en ca 74 mm lång nedåtböjd nackspets med rombiskt tvärsnitt och förhållandevis lång udd. Slaghuvudets ringa storlek och mittpartiets runda hål komplicerar bestämning av vilken typ av slagvapen det ursprungligen har tillhört. Skafthålets karaktär talar för att skaftet varit av trä vilket ej var vanligt för ryttarhammare. (Skaftet hos dessa var av stål).