Svarta byxor, s.k. Rhengrevebyxor.

Av svart, slät atlas broderad med svart silke. Byxorna är broderade på samma sätt som tröjan med samma mönsterrapport i broderiet, h: 11 cm, b: 9,8 cm. De är av relativt snäv, rak modell. Dessa byxor har, liksom andra helt broderade, sytts samman av 4 större stycken, men dessutom finns de ytterst karaktäristiska skarvarna, som satts in mitt fram och mitt bak, där de är ca 30 cm långa och upptill ca 7 á 10 cm breda och nedtill smalnar de av helt. Dessutom har skarvar satts in vid benstyckets inre parti så att relativt rektangulära stycken av ca 8 cm bredd fogats till varje stycke. Man har alltså bara behållit den ursprungliga raka sömmen i sidorna. Här har som vanligt fickorna skurits in med ca 20 cm långa vertikala sprund. Dessa byxor har, förutom att de har försetts med de nämnda kilarna, fått ytterligare skarvar, denna gång på höjden, d.v.s. man har lagt till ca 2 cm breda remsor mitt fram som av smalnar till intet inom 30 cm längd. Ett ca 37 cm långt sprund framtill. Ungefär mitt i högra framstycket finns som vanligt en liten ficka. I sprundet sitter en 30 cm lång knäppslå med 12 st knapphål (2 cm långa). Av knapparna på motstående sida finns numera blott 4 i behåll, d: 1,1 cm. Byxorna är obetydligt rynkade vid linningen, som är 126 cm lång. Denna knäpps med 2 st, d: 2,4 cm, tagelklädda knappar. Byxorna har innerfoder av vit linnelärft (34x32 tr/cm2) och mellanfoder av grov mörk yllelärft (19x16 tr/cm2). Nertill vid benen är byxorna på insidan skodda med ca 6 cm breda remsor av brungul (feuillemorte) taft (c: 60x40 tr/cm2). De 2 större sidofickorna däremot är stofferade med guldbrokad av samma sort som kappans foder. Vid undersökning av byxornas skarvar visade det sig att de tillsatta partierna möjligen sytts av ett till kvaliteten något avvikande tyg. Sömmarna har faktiskt gjorts så osynliga som möjligt och man har först efteråt utfört broderiet, som gör det nästan omöjligt att upptäcka såväl skarvar som skillnaden i kvalitet. I de långa sidsömmarna kan man inte exakt konstatera utseendet, ty numera är de inklädda med svarta sammetsremsor, troligen ett arrangemang för att bevara de fragmentariska spetsgarneringarna. Byxorna har nämligen ursprungligen varit garnerade med 2 vertikala rader av knypplade svarta linnespetsar i sidsömmen (riktade sig åt ömse håll) samt en horisontell rad nere vid benet. Spetsen är vid staden (den raka sidan) fastsydd med en pie av trint svart silkessnöre, omspunnet med en utanpåliggande virad, svart tråd. Byxorna har dessutom från början försetts med ytterligare garnering bestående av bandrosetter av guld och svart atlas, alltsom allt 12 st. De finns alla kvar något illa medfarna, men de har placerats om och sitter icke längre in situ. Spår efter (troligen) äldre placering syns, 6 på varje sida framtill. De svarta atlasbanden är 3,3 cm breda (28 inslagstrådar/cm med atlasbindning på såväl aviga som räta). Metalltrådsbanden är 3,8 cm breda (14 inslagstrådar/cm) med beige och svarta silkestrådar, silverlan och gula silkestrådar. Omspunna med silverlan. Varje rosett har blott 4 öglor, 2 av varje sort. Det har gått åt ca 34 cm svart band och 36 cm metalltrådsband till varje rosett.