Trumpinne i rem.

Trumpinne av renhorn i form av en dubbelhammare. Skaftet är klätt med brunt läder, i änden genomborrat och försett med ett starkt flätat snöre av rensenor.

Nedanstående beskrivning är hämtad från: Kuoljok, Sunna ”Det är nästan så att jag blir tårögd”. Dokumentation av samiska föremål vid Skokloster slott och Livrustkammaren, Duoddaris 32, Rapportserie. Dokumentation från Ájtte Duottar- ja Sámemusea/ Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum, Jåhkåmåhkke/ Jokkmokk 2020. För källhänvisningar se rapporten. Beskrivning: Hammare av renhorn, med en skinnremsa av barkgarvat renskinn runt handtaget och hammar-delen. Längs handtaget är skinnet ihopsytt. En rem, flätad av sentråd, är fastsatt igenom ett hål i änden av handaget. Hammaren har en gravyr, en liten bård; uddstick, som nästan har nötts bort under årens lopp Här är också en inskuren skåra [91] Material: sentråd, barkgarvat renskinn, horn. Remmen, som sitter i hammaren är en platt fyrfläta av sentråd. Det syns inga spår efter någon tofs.[92] Dekor: hornet graverat längst fram med uddstick. Gravyren är nött och färgen delvis försvunnen.En liten bård, uddbård, tunna bård-stick, säger Per-Ola Utsi.[93] Ursprung: trumman och hammaren på Livrustkammaren ingick i gåvan till kungen från landshövdingen av Västerbotten. De levererades till ”rustkammaren” den 20 november 1694 tillsammans med de övriga föremålen.Trumman, som hammaren hör ihop med, är nr 8 i Ernst Mankers bok Die Lappische Zaubertrommel I, från 1938. I boken beskriver han trumman och skriver att enligt inventarielistan från 1696 ska det finnas en trumma med hammare, för i inventarielistorna från 1728 och 1748 finns omnämnt ”lapptrumma och dess Primra”. Men någon hammare ser Manker inte. Han skriver: ”nu finns i alla fall ingen hammare i samlingen” (min översättning från tyska).[94] När han i Livrustkammarens tidskrift 1971 beskriver hela gåvan har hammaren dykt upp. Manker skriver då: ”När jag i början av trettiotalet inventerade trumbeståndet, kunde den nämnda trumpinnen inte återfinnas. Senare har den kommit fram. … Den är skuren ur renhorn och har helt typenligt formen av en dubbelhammare. Skaftet är läderklätt samt i änden genomborrat och försett med ett fint och starkt flätat snöre av senor.”[95]