Föremål

Påskägg, 2 st. , tallrik (ena ägget Bonbonnière)

PÅSKÄGG, två stycken, samt tallrik (Walther von Hallwyls) Ena ägget (bonbonnière): Av papp samt i längdriktningen delat i två hälfter, den ena med falskant, kring kanterna ett utstående band; båda hälfterna utanpå klädda med rött siden (atlas), inuti med papper var på ett mönster av franska liljor i guld mot vit botten, dessutom i ena hälften ett löst runt underlägg, pressat och genombrutet i form av en duk med mittfält och kantbård. Omslagsband av blekgult siden (rips). Längd: 11,8 cm, diameter: ca 8 cm. Andra ägget: Brunfärgat kokt hönsägg, inuti detsamma en tung klump. Längd: 6,1 cm, diameter: 4,2 cm. Tallrik: Av fältspatäkta porslin (Meissen). Rund, djup, med plan botten, kälformig kep och snett utstående, konturerat brätte, på fotkant. Dekor i guld: Kring bräddkanten en slät rand, innanför denna en bård av sammanhängande ornament, liknande vågkammar, kring brättets inkant en smal rand. Höjd: 4, 8 cm, diameter: 23,5 cm.

Museum	Hallwylska museet
Föremålsbenämning	Påskägg
Kategori	27. XXVII Minnen af personliga upplevelser
Material	Papp Siden Porslin
Storlek	Diameter 4.2 cm (andra ägget) Höjd 4.8 cm (tallrik) Längd 6.1 cm (andra ägget) Diameter 8 cm Längd 11.8 cm (ena ägget) Diameter 23.5 cm (tallrik)
Tillverkare	Meissen Porzellanmanufaktur (Tillverkare)
Tidigare ägare	Hallwyl, Walther von
Inskription	Signatur/Påskrift: På bottnens undersida i blått under glasyren fabriksmärke
Föremålsnummer	XXVII:I:I.01._HWY
Tillhörande texter	Typ Äldre inventarium Titel PÅSKÄGG, två stycken, samt tallrik (Walther von Hall-wyls). Källa Hallwylska samlingens katalogverk Datum 1937 Text Ena ägget (bonbonnière): Af papp samt i längdriktningen deladt i två hälfter, den ena med falskant, kring kanterna ett utstående band; båda hälfterna utanpå klädda med rödt siden (atlas), inuti med papper, hvarå ett mönster af franska liljor i guld mot hvit botten, dessutom i ena hälften ett löst rundt underlägg, pressadt och genombrutet i form af en duk med midtfält och kantbård. Omslagsband af blekgult siden (rips). Längd: 11.8 cm.; diameter: omkring 8 cm. Andra ägget: Brunfärgadt kokt hönsägg, inuti detsamma en tung klump. Längd: 6.1 cm.; diameter: 4.2 cm. Tallrik: Af fältspatäkta porslin (Meissen). Rund, djup, med plan botten, kälformig kep och snedt utstående, kontureradt brätte; på fotkant. Dekor i guld: Kring bräddkanten en slät rand, innanför denna en bård af sammanhängande ornament, liknande vågkammar, kring brättets inkant en smal rand. Höjd: 4.8 cm.; diameter: 23.5 cm. Påskens firande i Hamngatan 4 tillgick på följande sätt: Påskaftonen intogs middag redan kl. 5 (eljest kl. 7). Kl. 9 på kvällen åtos vanliga löskokta ägg samt risgrynsgröt, sedan Walther von Hallwyl förut i Rökrummet läst högt valda stycken ur »Stunden der Andacht zur Beförderung wahren Christentums und häus-licher Gottesverehrung», tryckt i Aarau 1837. Påskdagen bevistade Walther och Wilhelmina von Hallwyl alltid högmässan i Tyska kyrkan i Stockholm. När de kommo hem därifrån, ställde sällskapsdamen, fröken Ida Uhse, in i Hvardagssalongen de tre tallrikarna — en åt hvar och en —, klädda med grönt kräppapper som servett, på hvilken lågo det stora påskägget med ny konfekt i samt dessutom vanliga hårdkokta hönsägg, färgade i huset i olika färger, såsom blått, gult och rödt. Sedan gömde man tallrikarna för hvarandra i de olika rummen och fick gå och leta reda på dem. Detta senare var ett af Walther von Hallwyl från Schweiz infördt bruk. Enligt meddelande af fru Ebba von Eckermann, f. von Hallwyl, brukade Walther von Hallwyl, när familjen bodde på Ericslund, 1867—1883, i trädgården åt barnen gömma påskäggen m. m. under rosenbuskar, där de fingo leta reda på dem. (Jmfr Louise Hagberg: »Påskäggen och deras hedniska ursprung», sid. 141 i »Fataburen 1906»: »I Tyskland är det en allmänt utbredd sed att påskaftonen bland rabatter och buskar i trädgården gömma färgade ägg, och så få barnen dagen därpå söka efter de af påskharen lagda äggen.» — Jmfr ock samma författare: »Gammal tro och sed i Sveriges bygder — Påskhögtiden», Råsunda 1920.) Annandagen åts alltid enligt gammalt schweiziskt bruk hemmagräddad kumminkaka (»Kiimmelkuchen») till morgonkaffet i Matsalen. Den skulle vara färsk och varm; hvar och en fick en dylik, stor som en tallrik, men åt blott en bit eller så däraf.