Stångbett, troligen från 1700-talets mitt, järn.

Tvådelat munstycke med medelhög tungfrihet. Leden spärrad med klack. Munstyckeshalvorna släta, mot leden avsmalnande och uppåtböjda. Ciseleringar i änden på höger munstyckeshalva. Munstyckets längd 117 mm, diameter 20 mm. Höger skänkel rörlig, vänster skänkel fast, eventuellt fastlödd. Överskänklarna platta, vidgar sig mot svagt persikoformade urtag för huvudlaget. Vänster kinnkedjehake meddellång, öppen, bakåtböjd. Höger kinnkedjehake sluten. Enkel kinnkedja 162 mm lång med tjockare runda länkar i mitten och ovala, något vridna länkar i ändarna. Skänklarna har urtag för tygel bakom munstycket, inga bucklor. Nedanför munstycket bakom skänkeln är godset utsmitt till löv vars spetsar böjer sig bakåt mot underskänklarna. Underskänklarna S-formade, förgrenar sig nertill i rektangulära öglor. Längst ner lekare och tygelringar. Vänster tygelring något större än höger. Tunn skumkedja samt skumstång.